Vi fokuserar på att mäta våra mest betydande utsläpp i värdekedjan parallellt med vårt arbete med att ställa om. Vår omställningsstrategi kommer att vidareutvecklas under 2025. Som aktör inom finansbranschen bedöms vår indirekta påverkan på klimatet som störst.
Vi har inga bankkontor och merparten av kommunikationen med våra kunder sker digitalt. Den dagliga verksamheten kräver inga transporter och ett begränsat antal resor. Vi strävar efter att göra hållbara inköp samt skapa hållbara kontor genom god arbetsmiljö och låg resurs- och energiförbrukning.
Denna rapport ger en översikt över organisationens växthusgasutsläpp, vilket är en integrerad del av organisationens klimatstrategi. Klimatredovisning är ett grundläggande verktyg för att identifiera konkreta åtgärder för att minska växthusgasutsläppen. Den årliga klimatredovisningen gör det möjligt för organisationen att jämföra resultatindikatorer och utvärdera sina framsteg över tid. Rapporten omfattar Avanza Bank Holding AB (publ) med dess dotterbolag.
Indata baseras på konsumtionsdata från interna och externa källor, som omvandlas till ton koldioxidekvivalenter (tCO2e). Analysen är baserad på den internationella standarden för klimatberäkningar; A Corporate Accounting and Reporting Standard, utvecklad av Greenhouse Gas Protocol Initiative (GHG-protokollet). GHG-protokollet är den mest använda och erkända internationella standarden för mätning av växthusgasutsläpp och ligger till grund för ISO-standarden 14064-I.
Metod
The Greenhouse Gas Protocol initiative (GHG-protokollet) är utvecklat av World Resources Institute (WRI) och World Business Council for Sustainable Development (WBCSD). Analysen är utförd i enlighet med A Corporate Accounting and Reporting Standard Revised edition, för närvarande en av GHG-protokollets fyra redovisningsstandarder för beräkning och rapportering av växthusgasutsläpp. Rapporteringen beaktar följande växthusgaser, alla omvandlade till koldioxidekvivalenter: CO2 (koldioxid), CH4 (metan), N2O (lustgas), SF6 (svavelhexafluorid), HFC (fluorerade kolväten), PFC (perfluorkolväten) och NF3 (kvävetrifluorid).
För företagsrapportering kan två distinkta metoder användas för att konsolidera växthusgasutsläpp: equity share (dvs. utifrån kapitalandel) och control approach (dvs. utifrån kontroll). Den vanligaste konsolideringsmetoden är den som utgår från kontroll, och som kan definieras antingen i finansiella eller operativa termer.
Utsläppen delas in i tre huvudområden för direkta och indirekta utsläpp.
Scope 1 omfattar alla direkta utsläppskällor. Detta inkluderar all användning av fossila bränslen för stationär förbränning eller transport, i ägda och, beroende på den konsolideringsmetod som väljs, leasade eller hyrda tillgångar. Det inkluderar också alla processutsläpp, från t.ex. kemiska processer, industrigaser, direkta metanutsläpp etc.
Scope 2 omfattar indirekta utsläpp relaterade till köpt energi; el och värme/kylning där organisationen har driftskontroll. De emissionsfaktorer i Cemasys som används för elektricitet är baserade på nationella brutto-elproduktionsmixer från International Energy Agency (IEA Stat). Emissionsfaktorer per bränsletyp baseras på antaganden i IEA:s metodologiska ramverk. Faktorer för fjärrvärme/fjärrkyla baseras antingen på faktiska (lokala) produktionsmixer eller genomsnittlig IEA-statistik.
I januari 2015 publicerades GHG-protokollets nya riktlinjer för beräkning av utsläpp från elförbrukning. I huvudsak används två metoder för att "fördela" de växthusgasutsläpp som orsakas av elproduktionen till slutkunderna i ett visst nät. Dessa är den ”platsbaserade” (location-based) och den ”marknadsbaserade” (market-based) metoden. Den platsbaserade metoden återspeglar den genomsnittliga utsläppsintensiteten för näten där energiförbrukningen inträffar, medan den marknadsbaserade metoden återspeglar utsläpp från el som företagen avsiktligt har valt (eller inte valt).
Organisationer som redovisar sina växthusgasutsläpp måste nu rapportera både de platsbaserade utsläppen från produktion av elektricitet och de marknadsbaserade utsläppen relaterade till det potentiella köpet av ursprungsmärkt el (t.ex. Guarantees of Origin (GoOs) och Renewable Energy Certificates (RECs)).
Syftet med denna ändring i rapporteringsmetoden är dels att visa effekterna av energieffektiviseringsåtgärder, och dels att visa hur förvärvet av GoOs/RECs påverkar växthusgasutsläppen. Att använda båda metoderna i utsläppsrapporteringen belyser effekten av alla åtgärder som rör elförbrukningen.
Den platsbaserade metoden: Den platsbaserade metoden är baserad på statistisk utsläppsinformation och elproduktion, aggregerad och genomsnittlig inom en definierad geografisk gräns och under en definierad tidsperiod. Inom denna gräns använder de olika energiproducenterna en blandning av energiresurser, där användningen av fossila bränslen (kol, olja och gas) resulterar i direkta växthusgasutsläpp. Dessa utsläpp reflekteras i den platsbaserade utsläppsfaktorn.
Den marknadsbaserade metoden: Valet av utsläppsfaktor i denna metod bestäms av om verksamheten förvärvar GoOs/RECs eller inte. Vid försäljning av ursprungsmärkt el certifierar leverantören att elen uteslutande produceras av förnybara källor, som har en utsläppsfaktor på 0 gram CO2e per kWh. Däremot, för el som inte är ursprungsmärkt baseras emissionsfaktorn på den del av elproduktionen som återstår efter att alla GoOs och RECs för förnybar energi har sålts. Detta kallas residualmixen, vars faktor normalt är väsentligt högre än den platsbaserade faktorn. Som exempel är den marknadsbaserade norska residualfaktorn ungefär sju gånger högre än den platsbaserade nordiska mixfaktorn. Anledningen till denna höga faktor är Norges stora export av GoOs/RECs till utländska konsumenter. I ett marknadsperspektiv innebär detta att norsk vattenkraft till stor del ersätts med en elmix som inkluderar fossila bränslen.
Scope 3 omfattar indirekta utsläpp till följd av aktiviteter längs värdekedjan. Scope 3-utsläpp är ett resultat av företagets uppströms- och nedströmsaktiviteter, som inte kontrolleras av företaget, dvs. de är indirekta. Exempel är affärsresor, godstransport, avfallshantering, konsumtion av produkter etc.
I allmänhet bör klimatredovisningen inkludera information som användare, både interna och externa för företaget, behöver för sitt beslutsfattande. En viktig och relevant aspekt är valet av en lämplig avgränsning som återspeglar substansen och den ekonomiska verkligheten i företagets affärsrelationer.
